Jag vill så gärna...

Jag vill så gärna, varför ska det vara så svårt?
Blev inspirerad av det jag skrev i det förra inlägget så jag skrev i hop en liten dikt till min underbara dotter. Har tillägnat henne den på hennes dopdag och skulle sååååå gärna vilja läsa upp den för henne och för alla som kommer att närvara men jag kommer aldrig att klara av det, inte en chans... Jag kommer inte ha problem att just läsa inför folk, det har jag nu gjort på 3 dop nu så det börjar bli en vana. Det är just tanken på att det är min egen dotters dop och att jag är så känslig. Har provat att läsa den några gånger men börjar att spinna vidare och allt blir alldeles för personligt och nära inpå för mig att jag faller i gråt. Jag kan inte hjälpa det, jag vill så gärna men jag hatar att blotta mina känslor inför andra, jag vill inte börja grina i kyrkan. Vilket dilemma....

Jag ska prova att läsa den flera gånger så kanske jag vänjer mig, sedan får jag kanske förbereda mig med en massa näsdukar och absolut INTE titta ut över alla som sitter och lyssnar, jag får helt enkelt låssas som om jga står där helt själv och läser den till Embla, då kanske det fungerar.
Vilket dilemma.... tåls att tänkas på för jag vill såååååå gärna, jag vill visa världen vad jag känner för min dotter =) (utan att grina hehe)